Gnosjöandan sett ur en annan synvinkel….

Igår såg jag något som verkligen fick mig att tänka till.

I Gnosjö finns det en man som varje dag vandrar utmed vägarna för att leta efter burkar som han ska kunna panta för att kunna köpa sig en öl eller två. Alla i Gnosjö vet vem denna mannen är, men få bryr sig om honom. Han är svårt alkoholiserad och lever i ett utanförskap sedan många år. Hans favorit att dricka är en stor stark blandad med apelsinjuice och ett rått ägg i. Mannen ses ofta på en lokal pizzeria samt inne på Konsum och i parkerna. Tyvärr ser jag alltför ofta då jag möter honom, hur folk rynkar på näsan, tittar snett på honom eller vänder bort blicken av avsky. Denna mannen är vänligheten själv. Han hälsar alltid glatt på mig, jag hälsar på honom med hans namn, han hälsar på mig genom att säga; Tjena kompis! han vet inte mitt namn men han är alltid vänlig och möter en med ett leende. Han äger inte mycket. Bor i ett skyffe. Är i stort sett alltid påverkad. Alkoholen har förstört hans kropp. Men ändå finns alltid vänligheten där.

Det jag såg igår när jag handlade på Konsum var så fint. Framför mig i kön stod denna mannen och handlade sin folköl och något mer för pengarna som han säkert hade tjänat ihop från pantning under dagen. När han går ut sitter det en tiggare utanför. Han ger sina sista pengar till denne. Han som har så lite själv, ger till någon han anser har det sämre än honom. Mina ögon tårfylldes då jag stod och tittade lite på avstånd. En efter en går ut och in från butiken, den ena rikare än den andre. Ingen av dem ens tittar varken åt mannen eller tiggaren. De ser inte det stora fina som händer just där och då. För de är alldeles för upptagna med sig själva. De vänder hellre bort blicken än att behöva se hur världen ser ut. Gnosjöandan i all ära, som det har skrivits så fint om de senaste dagarna när det gäller tiggarna. Kanon bra gjort av dem som hjälper till dessa som inte har det lika bra som vi. MEN jag säger att Gnosjöandan fanns i denna mannen!!! Han visar verkligen empati och respekt till sina medmänniskor, utan att få det minsta tillbaka. Tänk på det nästa gång ni går förbi någon som har det sämre än du själv….. Kan du inte ge något… ge dem åtminstone ett leende och ett hej. Det kostar dig ingenting!

”Det är oftast de som minst har, som mest ger”

//Alexandra

Dags att vakna upp nu!

Såg ett inlägg på Facebook häromdagen som någon av mina vänner hade gillat. Det handlade om asylsökande någonstans i landet som hade väntat i över 6 månader på besked och uppehållstillstånd. I de bästa av världar så ska det ta max tre månader att utreda ett asylärende. men p.g.a av mycket hög belastning på migrationsverket tar det tyvärr mycket längre. Några av dessa asylsökanden hade då börjat att matvägra, vilket då fick en del att ”se rött”. ”Passar det inte så stick då för fan” var rubriken till inlägget som delats. ”Kom inte här och gnäll, utan passar det inte så stick för helvete tillbaks dit ni kom ifrån” var ett annat. 

Vad är det med folk? Vart finns empatin för dessa stackars människor som i många fall varit med om saker som vi aldrig ens skulle kunna försöka sätta oss in i.? Enbart stressen att vara på flykt är en så stor psykisk påfrestning som gör att många lider av posttraumatisk stress. 

Nej jag ska väl inte begära av dessa små ynkliga skyddade individer som delar dessa inlägg, att de ska förstå detta. Någonstans har det gått snett i deras uppväxt. Dåliga värderingar som överförts av föräldrar, grupptryck eller är det bara brist av kunskap?  

Ett annat inlägg som delades flitigt häromdagen var ang en tjej som hade blivit nerslagen och misshandlad av två killar. Jättefegt och fruktansvärt, det håller jag med om och jag hoppas att de får sina straff… MEN!!! Det var tydligen väldigt viktigt att skriva med i inlägget att killarna var av utländsk härkomst, vilket genast skapade en bomb av kommentarer såsom ”Dags att slipa kniven märker jag”, ”jag och ——– ska hitta dem och leka rysk roulette en mörk kväll” mm mm… Det ena grövre än det andra… hade det stått likadant om de skrivit ”utav svenska killar”…. Nä… för det skrivs aldrig ut. 

En annan sak som också spreds på Facebook häromdagen var om en tiggerska i Värnamo. Hon hade suttit utanför en affär med sin krycka och tiggt pengar. Någon hade sedan filmat henne när hon gick därifrån med kryckan på axeln. Ramaskri återigen…. Men allvarligt!!!! So what om hon inte haltar?? Är detta något att lägga ner sin energi på? Tror sjutton att även de tar till ”hjälpmedel” som kan göra att de får inte några extra kronor. Det är ett s.k ”försäljningstrick”, skitsmart om ni frågar mig… Alla affarsmänniskor använder sig av det för att tjäna mer. Man har två val när man ser en tiggare, ge pengar… eller låt bli. Valet är fritt och det ska det få vara. Men varför måste det bli hetsjakt på dessa stackars människor? Tror ni på fullaste allvar att de har det bättre än vi? Nu kommer säkert några komma och snacka om organiserade ligor mm.. ja det finns de med, det är jag väl medveten om. Men du/ni har fortfarande valet att välja att ge eller inte. Tänk nu på att vi är vuxna, som bor i ett fantastiskt land. Ska vi då inte föregå med ett gott exempel? Gör man det genom att skrika, slå och spotta på dem?? Möt dem istället med ett hej och ett leende… det kostar inget.

foto: Metro

Min yngsta son Milo vill alltid ge pengar till de som sitter utanför affärerna. Han har inga fördomar. Han ser någon som inte har det lika bra som han. Ibland ser han någon som spelar vackert på dragspel och vill ge pengar för det. Självklart ska han då få göra det. Det är vi vuxna som lär våra barn både sunda och osunda värderingar. Vilka värderingar lär Du Ditt barn???

 

Tack för ordet!

Kram Alexandra <3

 

Smekmånad eller bara helt rätt?

Det har varit en intensiv vecka med massor utav nya intryck. Nya kollegor, möten, studiebesök, planering mm  har präglat nästan hela veckan. Torsdag-Fredag var vi iväg på kick-off på Villa Gransholm i Gemla. Ett otroligt mysigt countryside hotell med en inredning som var magisk. Maten var helt underbar, har aldrig ätit bättre faktiskt. Tyvärr var mobilen urladdad på torsdagkvällen så jag kunde inte ta bilder på förrätten och varmrätten, men på de flesta andra kommer kan ni se bilder på nedan. 

Jag längtar redan till måndag. Det är kanske en smekmånad nu i början, ingen vill trampa någon på tårna, men att bara få ha den känslan att längta tillbaka till sina härliga kollegor är helt fantastiskt. Då vi (10st) var de enda som bodde på hotellet från tors-fre så kunde man verkligen bekanta sig och det kändes som att alla kunde slappna av och vara sig själva. Vi är alla olika men jag tror att tillsammans kommer vi kunna tillföra mycket. 

Idag har varit en riktigt slapp-dag,, Var iväg till Värnamo en runda och käkade lunch tillsammans med min fina vän Annika från #mammagruppen. Det blev några timmar med härligt tjöt, god mat och fönstershoppande. Varken Melanie eller Matilda var med så det vara bara vi mammor som träffades och hade trevligt en stund. Skönt när man inte har så långt utan kan göra såna här spontana dejter =) 

Imorgon ska Melanie sjunga på ett dop och jag följer med och kör…. allt för en skopa Jesus ;)

Nästa vecka kommer bli väldigt intensiv på jobbet, men får ett litet roligt avbrott på onsdag eftermiddag, men jag återkommer om detta hemlighetsmakeri då :) På fredag eftermiddag, direkt efter jobbet bär det av till huvudstaden för styrelsemöte på lördag, ev stannar jag till söndag och hälsar på lite vänner när man ändå är där uppåt och om inte så blir det att följa med Melanie på tävling. Så… ingen rast ingen ro… precis så som jag gillar’t!

10470193_10152349920842903_1311872219404771096_n

 Villa Gransholm

10527551_10152349920442903_4582981990034570519_n 

Romantisk dukning

g10526009_10152349920137903_7188034553650625084_n 10525871_10152349920527903_9051969448795343322_n 10494555_10152349920952903_7883316118785847631_n 7353_10152349920907903_7270943926427811853_n 10606050_10152349921057903_6160413377214271334_n 10592894_10152349921187903_166756414287718892_n 10557199_10152349920752903_4131002122565731283_n 

Som kollegan sa: Detta var bättre än sex :P

10606332_10152349919912903_1857841438536283754_n

Hallonsorbétglass med mynta och drömmar

Ha en fantastisk helg!!

Love

//Alexandra <3

Första arbetsveckan

Idag är det fjärde dagen tillsammans med mina nya kollegor. I tre dagar har vi blivit matade med nyttig och intressant info om det som rör ensamkommande flyktingbarn. Mycket återstår dock. Idag och imorgon är vi dock på kick-off på en underbart hotell utanför lilla Gemla, Villa Gransholmen. Dagen hittills har bestått av samarbetsövningar och roliga upptåg. Har ätit en fantastiskt god lunch bestående av hjortfärsbiffar. Om en liten stund har hotellet förberett en femkamp och tävlingsmänniska som man är så blir det all-in även denna ggn 😊
Lite senare ikväll blir det ännu en middag samt historien runt spöket Swen och tydligen en dam också som inte är lika vänligt sinnad. Frågan är om man kommer kunna sova ikväll!?

Tycker att vi är ett härligt gäng som kommer att arbeta tillsammans. Alla med olika åldrar, bakgrunder och erfarenheter. Tillsammans tror jag att vi kommer komplettera varandra bra. Att tillsammans få vara med och starta upp en verksamhet från grunden känns väldigt kul och intressant.

Önskar er alla en fortsatt fin vecka
Kram //Alexandra ❤️

IMG_0736.JPG

Ikväll firar vi morgondagen :)

Gårdagens blogginlägg hamnade tydligen ganska högt på Blogs Of The Day ”top blogs”. Jag är alldeles för grön på detta än så jag har själv inte kunnat hitta denna lista trots hjälp med länkar 😊 men kul att ni vill läsa.
Man behöver inte gilla det jag skriver eller hålla med om innehållet. Jag skriver om hur Jag upplever saker och hur jag ser på det. Om vad jag tycker och vad jag bryr mig om. Direkt från hjärtat, då blir det ärligast och bäst.
Ibland kan jag i efterhand fundera på hur jag formulerade vissa saker. Men just när jag skriver så bara kommer orden och det går ofta fort.
Länge har jag varit inne i en skrivtorka-period. Men jag väntar hellre med att skriva tills jag har ngt att faktiskt skriva om, istället för att bara skriva tomma meningar. Stort tack till er som vill läsa, till er som gillar och till er som kommenterar. Alltid kul att få feedback. Tycker man inte som jag så får man gärna skriva det med 😊

Helgen kommer att spenderas i Olsfors på kennel Flatterhaft för årets upplaga av årsträffen. Just nu sitter jag och Jessica på stugans veranda och ska strax ta med hundarna ner till ett litet tjärn och bada. Ikväll ska vi dricka bubbel och imorgon tävlar vi! Bäst att fira ikväll för imorgon vet vi inte om vi har något att fira ;)

Kramar och kärlek
/Alexandra

20140725-173157-63117204.jpg

10-års jubileum…..

Vi hade en fantastiskt härlig dag i Oskarshamn igår. Åkte dit för Melanie skulle delta i en en talangtävling i Hamnfestivalen. Tror att det är fjärde året som vi åkt dit nu. På plats träffade vi många talanger och föräldrar som vi redan känner, men även nya bekantskaper. Den atmosfären som finns runt de flesta av dessa tävlingar är så härlig. Talangerna slänger sig om armarna på varandra, hejjar och peppar. Man ser i hela deras ansiktsuttryck att gemenskapen är Så mycket viktigare än själva tävlingen. Vi föräldrar står och småpratar vid sidan om och det är alltid lika kul att höra om andras erfarenheter och vad de har på gång mm. Efter soundcheck var vi flera familjer som gick iväg för att äta innan tävlingen skulle börja. Fnisset och glädjen man hörde från tjejernas bord gick inte att ta miste på. Vid vårt bord pratades det mycket om tävlingar, skola och vad som händer sen…. sen när de är för stora (gamla) för att tävla.

Det har slagit mig flera gånger den sista tiden… att detta är troligtvis Melanies sista år att tävla, i alla fall i många tävlingar. Åldersgränsen är oftast upp till 16 år. Men vad gör de sen, sen när de inte längre kan vara med i dessa tävlingar längre? Glöms de bort?

För Melanie är det 10 år sedan i år som hon började tävla. Den första tävlingen var med Lingman & Co och det är i deras tävlingar hon mest har deltagit i. Som 6 åring fram till 16 åring har det hänt mycket under dessa år. Vad de såg i henne när hon vann sin första deltävling som 6-åring vet jag inte :) En liten tjej i rosa top och brun kjol med skärmkeps på sniskan och evigt dragande i hästsvansen medans hon sjöng låten ”gillar du mig” från lilla mellon. Men något var det väl :) Därefter har det bara rullat på, både i motvind och medvind. Med dessa talangtävlingar har hon ”fostrats” och de lär sig hur man ska vara både på och bredvid scenen. Annamia Fast har alltid funnits där som en stöttande pelare, varit tryggheten och den som peppat hela tiden. Utan henne på dessa tävlingar i början tror jag aldrig Melanie hade blivit så lugn och trygg just i dessa sammanhang. Sen har vi självaste Lasse Lingman som alltid funnits där och kunnat ge konstruktiv kritik och tips. Man har alltid kunnat fråga honom om det är något som man har undrat över. Alltid skrivit fina saker om Melanie som jag vet betyder så otroligt mycket för henne och har stärkt hennes självförtroende många gånger när det inte varit på topp. För de är inte alltid på topp.. de kan inte alltid prestera bäst.

Här tycker jag att vi föräldrar kan göra fel många gånger, det har jag i alla fall gjort innan man lär sig att backa, att de klarar detta själva..

Ibland tycker jag att man lägger sig i alldeles för mycket vilka låter barnen ska sjunga. Låt dem välja själva, låt det bli fel, låt dem göra misstag. De växer utav det. Låt dem inse att den låten kanske inte var riktigt passande för just det tillfället. Finns där och stötta med tips och råd men låt dem sjunga det de vill. De ska formas i sin egen takt, lära sig vad som funkar och vad som inte funkar. Det blir mer ärligt om de får sjunga de låtar de tycker om. Visst… man kanske inte ska ta de svåraste t.ex. Whitney-låtarna om man inte klarar av det och man måste tänka på textinnehållet. Men utöver det, låt dem laborera och ha kul :) Alternativt ta hjälp av en sångcoach om de går hos en. Melanie och många andra går hos otroligt duktiga Marie Jakobsson i Torslanda och hon är väldigt duktig på att hjälpa dem att välja låtar efter vad som passar just deras röster och vad de gillar för typ av genre/artist. Men det viktigaste är att de kan stå för den, annrs blir det inte bra.

Till alla er som har talanger som kommer tävla många år till… ta vara på varje tillfälle vid tävlingarna. Det finns så många duktiga som skapar just dessa tillfällen för dem och alla de fantastiska människor som roddar dessa tävlingar, Sofia, Rosanna, Malin, Micke mfl…. alla ställer de upp för just VÅRA talanger. Det kan kännas trögt att kanske inte komma till dagsfinal varje gång eller att ständigt vara tvåa eller trea…. tro mig… VI VET! Men fortsätt att kämpa, fortsätt att åka på dessa tävlingar och ta tillfällerna i akt att låta dem stå på scenen och växa. Tro mig, rätt var det är så blir det deras tur också!  :)

Några ord till er arrangörer också :) Era ord betyder otroligt mycket för talangerna. Tänk på det. Vi vet att ni har mycket och många runt er, men de där orden kan betyda SÅ mycket för någon. Det kan vara en kommentar på ett videoklipp eller efter deras framträdande. Konstruktiv kritik är nog i de flesta fall väldigt uppskattat.

Jag har nog aldrig sett Melanie så glad som när Tomas Lingman berömde henne efter Stjärnskottsfinalen förra året. Det var nog inte bara orden utan att det kom från honom. Som Melanie själv sa…. och jag som alltid har trott att han inte gillar mig :) De orden kommer hon för alltid bära med sig. Det behövs inte så mycket för att få en person att må mycket bättre eller att stärka sitt självförstroende lite grann. Några vänliga ord kan betyda så mycket. Även när Melanie var riktigt ledsen vid ett tillfälle förra hösten, trodde faktiskt inte att hon skulle ställa sig på en scen igen, då stöttade både Tomas och Sofia henne väldigt mycket. Sofia som både ringde och pratade med mig och Melanie, det går inte att beskriva hur mycket det betydde. Troligtvis är det tack vare dem som Melanie fortfarande går upp på scenen och gör det hon älskar mest av allt.

Stort Tack Till Er <3

Det gäller även oss föräldrar: Stötta inte bara era egna barn utan även andras! Gläds med andras framgångar så kommer de att glädjas ert barns framgångar!

Hur som helst….. kanske är detta sista året Melanie tävlar, och som vi båda sa igår, det är nog inte tävlandet i sig som man kommer sakna mest, utan all gemenskap runt omkring tillsammans med tävlingen. Alla dessa fantastiska föräldrar och arrangörer som vi har träffat genom åren och många av dem har blivit våra kära vänner. Vänner för livet! Det kommer bli oerhört tomt att inte vara med vid dessa tillfällen mer. Men som tur är finns ju dessa social medier så vi kan fortsätta att hänga med i vad som händer :)

Men ÄN är inte detta året slut och jag hoppas att vi kommer att träffas vid några tillfällen till och #mammagruppen har galna planer som måste genomdrivas innan dess :P

Var rädda om varandra och fortsätt njuta av den underbara sommaren <3

Kram Alexandra

*får inte lägga ut klippet från 2004 så då får det bli det senaste fråm 2014 :)

dagar att minnas

Dagarna bara försvinner och jag hinner knappt aldrig att skriva här.

Men tänkte idag dela med mig av bilder från den senaste tiden.

Bild

Vilken fantastisk dag och minne för livet! Att se sin son uppklädd i kostym och komma gående tillsammans med sin flickvän i balkortegen var underbart. Tårarna strömmade ner för kinderna, jag var så stolt. Mammas första lilla kille är inte längre liten. Visst är de tjusiga? :)

Bild

En härlig bild på det vackra paret <3

Bild

Nancys student :))))) bilden talar för sig själv! :)

 

Vad mer har hänt då?

Bild

Melanie var och tävlade i Lammhult och vann en av deltävlingarna i Artist 2014,som arrangerades av Stage Academy. Så nu väntar final i Stockholm i september. Det var en mycket trevlig dag med många duktiga tävlande artister och som vanligt proffsigt skött av Annamia Fast och Malin Rosėn! Det är så skönt att komma till såna här tävlingar där allt bara flyter på och man kan luta sig tillbaka och njuta.

Skolavslutning har det också varit!

Bild

Emilio slutade 4:an och nu väntar ett härligt sommarlov och jag hoppas innerligt att nästkommande terminer kommer vara lugna och trygga för hans del <3

Bild

Melanie slutade 9:an och nu väntar vidare studier. Vart det blir får  vi förhoppningsvis reda på denna veckan. Här är hon tillsammans med sin pojkvän Anel på niornas avslutningsfest :)